feelinme

Hej alla kära!

Känner mig lite ledsen över ett par saker. För mig är det viktigt att inte ta andra för givet. Har alltid sagt att nyckeln till en bra relation är att inte ta varandra för givet. Det står jag prompt fast vid, men jag har kanske inte efterlevt det särskilt väl på sistone. Jag vill hemskt gärna förklara mig.

Alla mina små älsklingar där ute - Ni - betyder så himla mycket för mig! Häromkvällen när jag borstade tänderna tillsammans med min mamma (som vi brukar göra) så kom vi in på kontakter. Vi pratade lite om hur människor förändras och träffar nya människor vid olika tidpunkter i sitt liv. Då insåg jag något jag alltid känt. Jag gillar inte tanken att människor kommer och går i mitt liv. Människor som jag tagit till mig, skrattat med, kramat, litat på. Det gör mig ledsen. Samtidigt så är ju det naturligt. Man byter kanske jobb, och tappar kontakten med några av dem man jobbade med, trots att man trivdes med dem hur bra som helst!

Så förlåt!
Till er som fått lida av att jag prioriterat min tid till min pojkvän. Jag hoppas att ingen känt sig tagen för given!!

Mitt liv har förändrats radikalt det senaste halvåret/året. Anledningen till att jag prioriterat som jag gjort är på grund av att jag har varit så oerfaren. Jag hade ingen som helst aning om hur det skulle vara att verkligen verkligen tycka om någon på det sättet som jag väldigt tidigt tyckte om Mattias. Min nyfikenhet var ju uppstigen till max. Allt jag ville handlade ju om honom. Och när jag hade träffat honom så pass mycket att jag visste att jag skulle fortsätta träffa honom, så kom våra familjer in i bilden och bandet fortsatte rulla.

Ni ska veta att jag tänker på er, saknar er, bryr mig om er och vill umgås med er!

Jag vill inte vara en vän som inte är en vän mot sina vänner. Vad jag menar är att jag vill att mina vänner ska se mig som en god vän. Skärpning ska ske! Jag lovar!

Stor parentes där är dock att jag snart kan komma att flytta till Luleå. Såååå... Då har jag sagt det!

Puss och kram! Tack för mig.

Nu har jag nyss kommit hem från Lule.. Är sviiiintrött. Har typ varit hos min pojkvän hela veckan men åkte hem och hämtade hunden och for tillbaks. Vilket äventyr för Alva! Hon har fått gå ut på dejt med en jättegullig bichon frisé, nämligen Michaelas hund Teddy! Dooooock... så var Alva lite för påflugen, så det blev inget där!

Nu händer det grejer!!! Jag är inne i en drömmande fas - men icke bara drömmande! Sedan jag träffade min älskade pojkvän Mattias, i julas, så har alla möjliga underbara ting slagit in! Kan inte se något slut på molnen jag vandrar på - knock on wood - och jag är så otroligt tacksam för att jag har fått träffa honom.

När man väntar på något gott, väntar man aldrig för länge, och jag har väntat, och hoppats, och drömt, och letat, och letat lite mer, och tagit det lugnt, och letat ännu mer. Men aldrig trodde jag att jag skulle finna det absolut bästa som över huvud taget gick att finna. Den diamanten som passar som en pusselbit perfekt i varje skåra, grop och utbuktning.

Nu sitter jag här och planerar framtiden i huvudet. Hus! Tomt? Läge? Stad? Område?

Huja..

Det blir jobbigt i hjärnan när man ska ta hänsyn till alla perspektiv. Nära till stan, om inte centralt, nära till skola & vårdcentral, gärna med lite avstånd till grannen så att jag kan ha mina älskade djur. Vill gärna bo vid vatten. Inte så nära stora vägar.

Huvva..

Priser.. Jag skulle ju älska att inte behöva ha bil, med tanke på mitt miljöintresse. Åtminstone bara en bil.

Jaja.. Det är vad som surrar i mitt huvud. Att bygga eget hus lockar väldigt mycket! Så ska in på nätet och kolla tomter nu! Är så exalterad!! I am a dreamer.